Idag önskar jag mig förutom sol, ett bra mående ! tack på förhand !

jag tänker ha en bra dag idag.

Det är i alla fall det jag vill.

Vill inte må som jag gjorde igår kväll,

som en utsketen hamsterpung.

jag vill må bra, vill känna att livet är underbart.

Vill skratta och må bra.

Vill känna mig glad inuti.

Är så trött på den här kampen som gör mig så ofrivilligt hård mot världen.

Jag vill vara mjuk och söt,

Vill bara njuta av allt som är här och nu.

Jag är beredd att släppa allt dåligt som varit i mitt liv bara jag får må bra.

Jag önskar jag kunde styra över det, men mitt mående styr över mig.

Ger mig moln över mitt huvud som jag aldrig velat ha.

Så idag...vill jag må bra.

God morning !

Att våga släppa och va sej själv

Jag har alltid vetat att jag är annorlunda, har aldrig känt att jag passar in någonstans.

Jag har alltid vetat att folk viskar bakom ryggen eller tyckt jag varit för mycket.

Men jag vet också att jag gjort mycket bra, men min dåliga självkänsla har aldrig tillåtit mig att vara nöjd med det jag gör.

jag har med tre diagnoser fått lära mig att dölja alla mina svagheter för omvärlden för att slippa skämmas. Lärt mig att alltid ha en bra fasad utåt för att ingen ska se hur det verkligen ligger till.

jag sa alltid att jag inte brydde mig om vad andra tyckte.

Nu förstår jag hur mycket jag ljugit för mig själv.

Jag har haft många dömande människor runt mig som råkat se verkligheten och istället för att hjälpa valt att se ner på mig eller skrattat högt för att känna sej bättre.

Jag har alltid tagit åt mig.

Nu vet jag att det är dom som äger problemet över det,

och inte jag.

Jag var alltid så rädd att folk skulle komma oplanerat på dörren för att jag inte städat på en vecka eftersom jag varit så depprimerad , jag var så rädd att dom skulle se mitt verkliga jag och att alla skulle vända mig ryggen.

Jag var så bra på att dölja, få alla att tro att jag alltid hade det så städat och inrett.

men sanningen var att vi en vecka levde i fullständigt kaos och nästa vecka tipp topp.

DÄRFÖR har jag städat så mycket.

för att jag hade en veckas skit att ta igen.

Jag blir så full i skratt på ett sätt, för det är så jag växt upp, att hemmet ska vara ordning och reda, det ska vara si och så.

men vad jag glömde var att jag har varit ensamstående mamma till tre barn,

uppfostrat dom och kämpat med allt var det innebär alldeles ensam.

det är så lätt för oss människor att haka upp sej på det lilla dåliga vi gör istället för att se allt stort som vi klarat och bygger upp.

Idag , när jag mår bättre, och känner mig trygg i mig själv, så städar jag det som behövs,

jag kör inga 8timmars maniska pass längre här hemma, för jag vill göra annat med livet nu,

komma ut, upptäcka massa saker, umgås med min fina familj.

Jag har sålt av massa möbler, skänkt massa till second hand affären, 

jag har plötsligt ett så mycket mer lättstädat hem.

jag inser nu att jag måste klara av att fokusera på det som är viktigast FÖRST innan jag hänger upp mitt liv på massa matriella saker och skura hemmet med tandborste.

det viktigaste ska alltid prioriteras,

och det är inte att ha det tipp topp.

det är att hemmet är fullt av kärlek, fullt av bus och mys,

fullt av go mat och varma sängar.

jag har släppt kontrollbehovet.

en vacker dag bor jag själv utan barn, då har jag tid och damma taket och skura toalettstolen med pinsett ! Då har jag tid och inreda toalettrullen.

men nu, vill jag bara få ordning på mig !

för kaoset börjar alltid inifrån !

Det bästa med mitt liv

Jag har haft en helt underbar helg med min Älskling, 

det går inte att förklara i ord hur mycket jag värdesätter tiden tillsammans med han och hur mycket jag älskar denna underbara människa.

Allt som aldrig funkat förut har nu fått sin förklaring,

jag har inte träffat rätt innan, men det har jag gjort nu, och allt har fallit på plats.

Redan FÖRSTA gången han kom till mig i januari så visste jag att det var han jag ville ha,

den personen jag ville lägga all min tid och kärlek på utan tvivel.

Han har alltid varit speciell för mig , från det att vi var tillsammans en kort period för 5 år sen

och våra liv såg så annorlunda ut.

Redan då föll jag för han trots att vi inte hade samma chans som nu.

Jag har under alla år sen dess vetat någonstans att det skulle bli vi igen.

Jag kan inte sätta ord på hur bra allt är,

det känns bara så rätt och underbart inuti, vare sej jag är tätt intill honom eller långt ifrån,

han är så mycket större än allt jag upplevt.

Och det finns inget i hela världen som kan få mig att tvivla på det vi har.

Han finns där för mig hur jag än mår, och får mig att må så bra med en gång även om jag känner att allt är hopplöst.

Han gör mig så lycklig och underbar.

Han har verkligen gett mig en chans att få vara den underbara tjejen jag kan va.

Den som jag är innerst inne.

Jag är så glad att jag valde att börja med medicinen för nu kan jag älska honom fullt ut utan att störas av massa dåligt mående, utan självmordstankar och svår ångest,

Nu mår jag så bra och kan då också ge han det allra BÄSTA av mig och verkligen göra hans liv så mycket lättare. Jag älskar mitt liv för att han finns i det,

och jag älskar mitt liv för att jag nu är en så mycket bättre mamma !

Jag kan inte någonsin se ett liv utan min älskling och jag tänker

kämpa för oss två varje dag för att vi ska ha ett bra förhållande och hålla allt vi känner vid liv,

jag vill göra allt för honom som jag aldrig gjort för någon annan.

Han har fått hela mig,

HELA

mitt hjärta och 

HELA

min själ.

Det här vi har kan man aldrig kasta bort och det får man aldrig förstöra.

Det kommer jag vårda varje dag och aldrig sluta visa han allt jag känner.

För han är det absolut det bästa som hänt mig.

Jag älskar dej till månen och tillbaka !!!!

Puss och kram

hela dan =)

Im the happiest girl ever

Denna helgen har hitills varit otroligt underbar, och än är den inte slut.

igår vid sju tiden på kvällen kom jag och Emilia till Trollhättan, där hämtade vi upp min fina älskling och vi åkte ut till sjuntorp där hans syster Hanna och hennes familj bor.

hela kvällen var hur trevlig som helst, Emilia lekte loss med Nova som precis fyllt fem,

och vi grillade och åt massa god mat !

När vi åkte hem vid 23.30 somnade Emilia bums i bilen.

Sen idag har jag, Jesper och Emilia varit ute på Överby, Emilia har fått shoppat leksaker och hon fick lite mer kläder, sen var vi på Mc Donalds och åt mat och Emilia lekte massa där.

Sen åkte vi hem då vi skulle ha besök och grilla, 

Utanför träffade Emilia sin kusin Tindra (som var hos sin mormor på samma gata)

så då lekte tjejerna en stund och jag fick prata med goa Jessica som jag inte sett på jättelänge.

Sen kom då Jespers vänner Anette och Janne, och dom festade medans Jag och Anette höll oss nyktra och fina ;)

Sen fick jag samtal om att Alicias farmor blivit jättesjuk så då fick jag och Anette åka ända upp till Mellerud och möta upp Alicia där och sen åka tillbaka hit igen,

Ja, så blir det ibland . 

När vi kommer hit har min Älskling däckat ;) 

SÅ GÅR DET =D

Man är ju ingen snärt 20-Åring längre direkt haha !

hur som haver så blir det så ibland, han har ju haft kul i alla fall och nån annan gång kommer det vara min tur att supa mig själv under bordet HAHA !

Nu har jag bäddat ner tjejerna i dubbelsängen med film,

För dom är det dags att sova snart.

Själv har jag precis ätit min FÖRSTA måltid idag,

min matlust har försvunnit HELT sen jag börja med medicinen så nu måste jag tvinga i mig mat,

men grinar inte för det med tanke på hur jag hetsätit och tröstätit genom livet.

Jag är ganska trött, ska ta en dusch, sitta lite på FB, mysa i soffan framför tvn,

tror jag kommer somna ganska snart ;)

har haft en UNDERBAR helg me min älskling,

han har verkligen tagit hand om mig , passat upp på både mig och Emilia,

HAN ÄR SÅ JÄVLA SNÄLL !!!!

jag har världens bästa pojkvän !!!

jag är så glad, gladaste tjejen i världen någonsin.

GODNATT alla

Sorg är en naturlig del av livet ?!

Fick ett samtal idag på morgonen från en person som står mitt ena barn väldigt nära och som jag då i min tur haft i mitt liv dom senaste 15 åren. 

Hon har cancer som nu antagligen spridit sej.

Det var så hårt att höra hennes rädsla och oro, en rädsla jag bara lite kan förstå men inte helt ut,

Det va så svårt att hålla tillbaka tårarna så till slut bröt jag ihop,

för vi vill inte förlora henne , Hon betyder allt för mitt barn.

ALLT.

Hon har funnits där osjälviskt i hela mitt barns liv,

alltid hållt vad hon lovat och haft täta umgängen och gett mitt barn minne för livet.

Jag har ALLTID kunnat lita på henne och känt att HON är ett underbart exempel på

hur en relation till ett barn ska se ut.

Osjälviskt och så himla självklart.

Jag kan inte ens tänka hur mitt barns liv skulle se ut utan henne.

bara tanken får mig att gråta gång på gång.

Livet är fan inte rättvist.

Köpte henne en present förut, små hjärtljushållare och doftljus och så kort med fin text på som passar just henne. Vill bara att hon ska känna att jag finns här och kommer göra hela vägen.

Vad som än händer.

Hon ska aldrig behöva sitta med all den här rädslan och ångesten själv.

Jag vill inte vara med om det här,

för jag vet redan nu att hon och mitt barn har en svår tid framför sej.

helt ofattbart.

***

dagen i övrigt har då bestått av mycket tankar på just det här.

varit på apoteket och ica, kört bil i den underbara vårsolen.

Ska lämna Alicia hos min mamma sen för hon ska vidare till bengtsfors imorrn,

jag och Emilia åker till Trollhättan ikväll 

och stannar hela helgen.

***

Ledsen i hjärtat.

Så är det att ha empati.

***

TA HAND OM VARANDRA

Alla dessa beslut och ansvar

Jag önskar ibland att jag kunde stänga ute hela världen och låta mina barn få lugn och ro, klippa av alla band som bara sårar och gör ont, jag vill inte vara med och se mina barns besvikelse och oro när alla jobbiga beslut och svåra motgångar hela tiden ska drabba mig och min familj. Jag vill kunna stänga ute all den negativa energin som drabbar oss, människor som tror att vi ska orka hur mycket som helst.

Men livet fungerar inte så, det är så här det ser ut, både för oss och alla andra familjer, man måste vara stark och klara så mycket fast man inte har ett dugg jävla lust med det.

Jag ska sitta som spindeln i nätet när alla val, beslut och motgångar drabbar oss gång på gång,

oproffsiga människor som tror att jag är helt bakom och går på vad som helst.

Som det perfekta exemplet igår när dom sociala myndigheterna ringde angående min dotter som har svåra problem i skolan med koncentrationen och att sitta still

"vi väntade på dej igår på mötet"

"vilket möte pratar du om?"

"ja jag gav dej tiden på telefon svararen!"

IDIOT !!!

"ursäkta om jag frågar, men använder inte ni er av på socialtjänsten vanliga brevlådor, POST ?"

alla dessa korkade saker när jag måste säga ifrån, när jag måste tala om för dom att inte bete sej hur dom vill.

Myndigheter som ska vara så förbannat BRA.

En av alla dom lögner som jag fått utstå genom åren,

människor med bred och fin utbildning men som inte har en jävla aning om hur man bemöter människor.

"förlåt" säger hon i telefonen "då vet jag att jag ska använda mig av posten nästa gång"

Allvarligt. Byt yrke.

Jag är så trött på att förklara mig till människor som inte tänker lyssna,

som arbetar för barnet i centrum ! nä det handlar snarare om statistik och nåt jävla maktbehov.

så trött bara.

Deras mall över hur man ska VARA som förälder och så har flera av dom inte ens barn själva och flera av dom har knappt mött en enda motgång och har inte en susning om vad vi går igenom.

Så fort mina barn visar TYDLIGA symtom på ADD/ADHD, då blundar

dom och Vill hitta alla felen hos mig.

Det MÅSTE vara fel på mamman.

det kan omöjligt handla om en diagnos.

Alla dessa okunniga människor som bara skapar MER oreda och kaos för oss som redan kämpar för att få våran vardag att gå ihop.

Jag är ensamstående mamma med en tung ryggsäck som lever för att mina barn ska känna sej älskade och omvårdade.

jag är mycket starkare idag och vet så mycket bättre.

Att trampa på mig eller tro jag är efterbliven är bara slöseri med tid.

För det kommer aldrig mer att fungera.

Det sista jag gör är att sluta kämpa för mina barn.

så visst vore det skönt att få klippa av omvärlden och bara få känna sej fri,

låta barnen slippa allt det jobbiga inombords.

men livet fungerar som sagt inte så.

Så idag som alla andra dagar får vi göra det bästa av situationen och liksom aldrig ge upp.

Bara ge dom så mycket kärlek som det bara går, 

för det är trots allt det som mina barn mår allra bäst av.

kram

Haft en underbar dag !!!

Idag har jag spenderat dagen med mina favoriter.

När jag hämtade min älskling så gav han mig en överraskning,

en sodastreamer. Så jädra söt, vad glad jag blev.

Nu kan jag dricka massa bubbelvatten.

Så himla snäll och söt han är !

Sen drog vi till överby och jag shoppade till barnen för 4000.

Andreas fick vårskor, jeans och xbox spel !

Tjejerna fick massa nya vårkläder, vårjackor och Emilia fick stövlar och hellokitty tofflor.

Jag var mer än nöjd, det finns ingen underbarare känsla att shoppa till sina ungar ;)

sen körde vi hem min fina baby och nu har jag precis testat alla kläderna 

på tjejerna och ALLT passade =)

Och superglada blev dom.

UNDERBART.

jag är bara så nöjd, och att jag sen fick umgås med min söte tonåring och även få pussa på min älskling var ju bara så lovely. 

Längtar redan tills imorrn så jag får spendera hela helgen med han !

aaaaahhhh jag är så kär !

Nu ska jag och mina döttrar åka och handla lite mat, behövs fylla på med diverse saker, 

sen ska jag duscha, hoppa i mysisar och titta på en wallanderfilm i min goe säng.

jag är så slö !

Alicia spelar sitt nya fotbollsspel hon fick av mig till sitt DS,

fotboll e ju verkligen hennes grej =)

Nä nu ska vi strax åka så jag kan mysa och slöa sen.

Det ska bli så jädra gött !

***

Tack älskling för att du är MIN.

jag gör allt för dej.

***

 HAHA 

 Tjejernas kläder

 Min överraskning från min älskling ! KÄRLEK

Trött som bara den =D

PÖSS

Blunda aldrig

Det är extra jobbigt när man själv nu mår så bra och man har vänner som fortfarande sitter på ruta ett och inte ens vågar söka hjälp på grund av att dom skäms eller för att 

det har gått så långt så dom inte orkar ta itu med det, bara för att jag mår bra och är värd mitt mående kommer jag aldrig släppa taget om mina vänner och absolut inte dom som helst vill avsluta sitt liv, det gör så ont i mig, för man vill verkligen att dom ska ha det minst lika bra som jag.

för mina vänner är värda allt.

Jag önskar jag kunde överföra mitt mod och min styrka till just till dessa människor så dom vågade ta det steg jag tog och få lysa som en sol, få känna att livet är värt att leva.

Jag vill aldrig mer i hela mitt liv behöva gå på en väns begravning,

som jag fick göra för snart 5 år sedan.

Jag minns det som igår när min vän skrev till mig på MSN ,

det va i juli 2008

hon ville träffa mig och prata för att hon mådde så dåligt.

Jag hade inte tid. 

Samma kväll tog min vän sitt eget liv.

Jag var en av dom sista som hon bad att få prata med.

och tiden efter så undrade jag, precis som jag gör fortfarande än idag :

hade jag kunnat förändrat hennes tankegång om jag hade tagit mig tid den kvällen ?

jag vet att jag aldrig kan styra andras val, jag kan aldrig lägga det på mig,

men hon behövde mig och jag hade inte tid.

saken var att jag hade mycket väl kunnat tagit mig tid, jag valde bara att lägga timmarna på något helt onödigt den kvällen, en kväll som jag kanske hade kunnat gett till min vän.

Den tanken finns fortfarande med mig, att jag var en av dom sista hon 

bad om att få prata med

"jag behöver verkligen prata med dej, jag mår så himla dåligt"

dom orden i våran konversationsruta förföljer mig än idag.

jag kunde veckorna efteråt bara stirra på hennes msn adress i min lista och bara 

vänta på att hon skulle logga in, eller se hennes sms i mobilen,

jag ville så gärna dra tillbaka tiden och ge henne den.

Tänk om jag hade kunnat hjälpa henne.

När jag satt där på hennes begravning, såg hennes barn, hennes syskon och övriga familj ,

såg henne på bild på kistan då lovade jag mig själv att aldrig mer blunda för någon som behöver mig, att ta mig tid och verkligen finnas där.

jag vet, jag ska inte vara så hård mot mig själv och jag är bara människa.

men idag tar jag mina vänners rop på hjälp på allvar,

jag vägrar blunda och vill verkligen finnas där.

För det kan förändra av att bara visa att man förstår och att man lyssnat.

Att känna att man blivit SEDD kan förändra en människas liv.

***

kram

Morgonen från HELL och shopping med mamma

Imorse vaknade jag med dödsångest ..BAM BAM . hjärtat slog sig nästan ut och jag kände att ALLT bara var som vanligt, en anledning var att jag somnade arg igår, och det va säkert därför jag vaknade på det här underbara sättet, plus att jag inte tagit min medicin.

jag inser nu att jag aldrig i helvete kan klara att bli arg, stressad eller ledsen utan medicin.

för min ångest tar knäcken på mig. På helt jävla allvar.

ledsen blev jag också eftersom jag inser nu hur JOBBIGT jag haft det utan medicin.

Ärligt talat, vad stark jag har tvingats vara.

UTAN dessutom att ta till droger, piller, alkohol osv.

Så grym jag varit, nu kan jag njuta av det jag är så värd.

Sen efter jag tagit medicinen blev jag så där stark igen och underbart ignorerande mot allt skit runt mig, det här behöver jag, jag orkar inte längre "bära" andra och ta del av alla negativa energier.

JAG och bara mitt underbara mående,

Vi är bästisar nu, jag och min själ.

Sen hamnade jag i telefon med min underbara vän i blekinge, vi pratar allt för sällan och till sommaren har vi planerat att jag ska ta en tripp dit, hon och jag och alla våra analyser över hundratals liter kaffe. Kärlek det ;)

Sen ner till mammas jobb och hämtade henne , hon ville ha skjuts upp till byn och uträtta ärenden.

Hon är så sött förvirrad min mamma och är så osäker om det hon köper är bra, 

hon är så himla omtänksam och snäll jämt.

Så hon ville köpa mig två toppar jag kollade på och då sa jag att det fick bli en tidig födelsedagspresent och att jag sen i augusti när jag fyller år inte vill ha något mer.

Så slipepr hon tänka på det och dessutom slippa slänga ut mer pengar på mig.

Min söta mamma !

Här är då topparna, gillade dom jättemycket.

Är lite trött på en enorm urringning nu, det känns lite ute.

I alla fall just nu.

Blev dom bra ?

Det viktigaste för mig !

Här sitter jag och mår bra, livet känns så skönt och avslappnat.

Saker idag som skett som jag annars skulle blivit så stressad och förbanand över har bara passerat 

mig obemärkt förbi, Jag känner mig så snäll och go,

jag känner mig så fokuserad och avslappnad,

Det är precis så här det ska kännas att leva, inte kastas ner i hål vid minsta motgång

utan känna mig mer stark och mer tålamodig, precis som nu.

Ja, att behöva få det av mediciner, ja bittert kanske för många, men för mig 

är då välkommet efter nästan 37 år som bara inneburit så mycket onödig smärta.

Jag bryr mig inte, jag vill vara här och nu, har äntligen kommit ur min bubbla som jag levt i så länge,

vill upptäcka så mycket, vill göra så mycket nu, fast mer realistiska saker,

mer sånt som man verkligen kan göra.

Vill sätta upp små mål och bara fokusera på det.

Skapa underbara minnen och ta vara på det härliga runt mig,

som mina barn, min älskling, mina vänner,

Hoppet att kunna utbilda mig färdigt eller jobba känns som tusen steg närmare,

det känns inte längre hopplöst, utan nu ser jag alla möjligheter när så många hinder är borta.

Jag ger mig själv en stor eloge som vågade söka utredningen för två år sen och som orkade kämpa mig igenom alla jobbiga timmar av hundratals frågor och allt rotande i det förflutna som fick mig att hamna i djupa skov. Jag känner mig så stolt som kommit ända hit trots att jag varit så rädd, så liten och sårbar, trots att så många människor motarbetade mig under resans gång och sa : "du har ingen ADHD, du bara vill ha något att skylla på och du bara inbillar dej"

jag är så glad att jag trotsade alla dom orden och lyssnade på mig själv , att jag höll fokus på mina underbara barn när jag ville ge upp eftersom dom förtjänar en starkare och mer ansvarsfull mamma.

jag är så glad och stolt att jag aldrig gav upp.

För det var precis va dom fick.

Och jag kan inte bara vara en bättre mamma, utan också en bättre flickvän till 

den underbara kille som jag fått äran att få in i mitt liv, nu behöver jag inte förstöra en fin relation

med dåligt mående, med svartsjuka och kontrollbehov, med toppar och dalar som ingen människa orkar.

Jag kan istället för att spendera mina dagar med ångest, oro och humörsvängningar istället spendera mina dagar med att älska honom och verkligen kämpa för oss två, ge honom den kärleken han verkligen förtjänar, för han är utan tvekan värd det och jag vill utan tvekan spendera resten av mitt liv med just honom.

Därför vill jag må bra.

för det är ingen myt att om man inte mår bra kan man inte få andra att må bra heller.

Jag har så mycket att kämpa för,

så jag har inte längre tid att må dåligt.

Jag vill ta vara på dom nu, vill ge dom allt jag har för det är det jag längtat efter att få göra.

och inget gör mig lyckligare.

***

Alicia, Andreas, Emilia och Jesper.

Älskar er över allt annat

Tips och råd för dej med ADHD/borderline/bipolär sjukdom

Dom här tipsen och råden jag kommer ge dej är bara utifrån mig själv, mina diagnoser, mitt liv, min vardag,mitt förflutna och utefter mina styrkor och svagheter. 

Jag kan inte säga att dom passar just dej eller kommer förändra just ditt liv.

men det kanske ger dej motivation att vilja förändra...

Det är min tanke.

• UMGÄNGET OCH ANDRA NEGATIVA MUPPAR. Det är inte helt ovanligt att människor som har diagnoser oftast har något dåligt umgänge i form av kriminella och missbrukare av alla slag. Man känner att man inte är värd mer än så och känner en samhörighet och liknelse, man känner att man kan vara sej själv där, och många har kanske själv missbrukande föräldrar osv och tycker att umgänget blir en familj man aldrig haft ! FEL. Jag som själv haft kriminellt umgänge hela livet och bröt med alla dessa för ett år sen (bästa jag gjort) kan intyga att det inte går att få ett bra liv med såna runt sej, den enorma dåliga energin dom utsänder får dej att falla oftare än va du reser dej, OCH NEJ, jag säger inte att dom är värda mindre än oss, men helt ärligt hur mycket positivt tillför dom i ditt liv ?  Du kanske känner dej som en bra vän när du håller dessa bak ryggen (vilket du får göra ständigt) men om du ska vara ärlig ? när du mår riktigt skit och har problem ? vilka av dessa finns där då ? Du blir ständigt inblandad i skit med poliser och andra ovälkomna gäster, du kan bli indragen i saker som kan förstöra hela ditt liv. Och en fråga till dej som förälder : HUR BRA FÖRÄLDER TYCKER DU DEJ VARA ? sätt dej ner och skriv en lista på dessa människor och var ärlig om alla punkter där dom tillför positiva saker i ditt liv. väger det negativa tyngre ? ja då är det bara att gå. Du är viktigast , glöm inte det, du kan aldrig rädda dessa människor, dom måste själva gå igenom sin kamp som du, och det gör ont att bryta men tänk på hur snäll du är mot dej själv, och du som har barn, du kommer nu ta det största steget mot att vara en ansvarsfull förälder.

• POWERWALK/GYM osv. powerwalks är det som har hjälpt mig så mycket, oavsett väder så har jag kastat mig ut och plockat mil efter mil. Powerwalks ger dej härliga endorfiner till din hjärna och du får underbar luft och härliga intryck som gör din sömn och ditt humör tusen ggr bättre. Jag har gått i spöregn, snöstorm och andra möjliga väderlekar och det har nog räddat mig från många jobbiga saker. Ha inga ursäkter till att försöka förändra ditt liv. Köp riktiga löparskor och snygga träningskläder och ge dej ut, vilket väder det än må vara. Du kommer känna dej stolt och nöjd med dej själv ! ALL träning är bra !! just do it.

• KOST stoppar du i dig massa socker och dåliga fetter ? det är inte bra, någon stans (inte för någon i hela världen) Anna skipper har jättebra kostråd för dej med ADHD, jättebra kost som får dej att må ypperligt mycket bättre ! din ångest kommer och bli mindre. och ja ? självklart måste man prova för att veta =) Dina symtom kan bli mycket bättre. det är alltid värt att prova ! http://www.annaskipper.se/kost-tips-och-rad-vid-adhd.html

• SÖMN sömnen är för alla med diagnoser jätteviktig, men för dej med bipolär är det ytterst viktig för att inte riskera skov ! att bara skaffa sej en sömn är ju lättare sagt än gjort, kan du inte själv få in rutinerna på sömnen , be om hjälp, det finns mediciner i värsta fall . Minst åtta timmar är det som rekommenderas ! https://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom#S.C3.B6mn.2C_rytm_och_ljus

• AVSLAPPNING/MASSAGE det här är en viktig punkt, försök att varva ner, det finns massa sätt, yoga, massage, solarium, powernap,lyssna på musik, se en film..osv.. din kropp går på högvarv, likaså ditt huvud, med avslappning hämtar du ny energi och mår bättre. hitta det som passar dej !

• GÖR ROLIGA SAKER. när man har dödsångest eller självmordstankar vill man inte gå på bio eller hoppa bungyjump, då vill man bara vara ifred och det med basta, men ibland kan det vara nyttigt att försöka hitta nåt som får dej på bra humör och som gör dej gladare, mår du riktigt dåligt ja då får det vara så, men så fort du mår bättre, passa på att hitta på något, det är så lätt att stänga in sej och skärma av hela omvärlden. När man väl kommit iväg på något brukar man oftast må mycket bättre sen.

• RENSA SKIT/SLÄNG/SORTERA ja vi som har diagnoser lever ena dagen i skit och nästa dag i ett perfekt hem, ja ni vet vad jag menar. För att skapa ordning i kaoset börja med att töm ditt hem på allt överflöd som bara skapar stress och ångest, vi som mår dåligt har en tendens att sprida ut allt på golven... det kan vara kläder, leksaker, pennor, block, räkningar .osv, vi hittar allt i fotnivå när vi behöver det =) att fylla säckar med skit kan va svårt men försök att njuta av det, att få ordning på sitt hem och ha lite saker underlättar så mycket för dej själv. Du behöver ha allt på sin plats så du slipper ägna timmar i veckan på att leta efter försvunna saker. Ge dej själv ett rensat hem med mindre saker , tänd massa ljus och njut, ditt hem får vara rörigt men du ska inte behöva må extra dåligt för allt överflöd som bara ger dej extra många timmars städning. OCH om du behöver extra hjälp så ska det finnas att få det, har du gått en utredning, prata med din kontaktperson. det är aldrig FEL att be om hjälp om man behöver den. 

• SÄG NEJ ! vi med diagnoser hänger inte alltid med i världen utanför, vi kryper undan från stress eller tvingas leva mitt i den, du behöver inte vara hjälte , säg NEJ till det som får dej av kräla av ångest eller får dej ur balans, det finns ingen anledning för dej att utsätta dej för sånt som gör hela dig illa på alla sätt och vis. säg nej och ge dej en chans att vara ärlig mot dej själv. DITT LIV. kom ihåg.

• TALA OM. människor är inte tankeläsare. tyvärr. Du måste tala om vad du känner och hur du mår om du anser att du inte blir rätt behandlad eller när du börjar få taggarna utåt, det känns alltid bra för alla om man är ärlig om sej själv. Du ska inte skämmas för dina diagnoser och vem du är, du har ju knappast valt det själv. Säg va du vill och önskar, människor är oftast ganska förstående och tillmötesgående om man berättar och är öppen. Människor måste få veta, annars kan dom inte finnas för dej.

• MEDICINER denna punkten är sist men nog så viktig. KAN du inte må bättre hur du än gör, skaffa medicin, det förändrade mitt liv och alla mina förändringar jag gjort fick efter det sin naturliga plats ! DU ÄR INTE SVAG SOM ÄTER MEDICIN, du är snäll mot dej själv, och du är värd bättre än att behöva må dåligt. Ge dej själv chansen att få må bra, kunna ta hand om dina barn, för kom ihåg, precis som du bara har ett liv, så har dina barn EN barndom. Den får aldrig kastas bort. ALDRIG.

ja, det va väl allt för denna gången. Hoppas det gett/ger dej något i alla fall ! och som sagt, detta är skrivet utifrån mig och det jag följer/har förändrat.

Jag kan inte svara för andra, även om vi har samma diagnoser kan vi bete oss helt olika,

ja NÄSTAN i alla fall.

**

KRAM

Lamotrigin dag 4/gymmet

Ja då har jag varit på gymmet, åkte direkt efter jag lämnat Emilia, 

Körde intervallträning på löpbandet, 45 min och 303 brända kalorier,

känner mig nöjd med det med tanke på att jag är lite tröttare av medicinen ,

jag gjorde det i alla fall och det va underbart att få bli alldeles dysvett !

Finns det någon skönare känsla än när man går ut från gymmet ?

NÄ !

Då är det också fjärde dagen med min medicin och nu har i alla fall huvudvärken och dimsynen försvunnit som jag hade dom två första dagarna, igår kväll fick ja lite huvudvärk bara på kvällen, men det är bättre än HELA dagen som i början !

Tröttheten tycker jag också blivit bättre, i början va ja det konstant nu är jag bara det på em/kväll, som att jag är alldeles grötig i huvudet.

men helt okej, inget som stör mig speciellt mycket, FÖR JAG MÅR BRA:

och sen till alla gnällputtar som klagar över vädret idag ?

hjälper det ?

det är ju så här vädret alltid sett ut och kommer och göra.

Bara att acceptera läget och göra det BÄSTA av dagen,

vi lever EN GÅNG ! ska vi verkligen använda det till gnäll över vädret?

känns så otroligt skruvat för mig !

Inte många motgångar man haft om man hakar upp sej på det.

Nä det blir faktiskt inte bättre än vad man gör sej,

så ta vara på dagen, gör nåt kul,

Låt inte lite moln förstöra en hel dag.

Om inte solen är framme, ja vad då en sol själv.

skratta och må bra.

det är väl ändå mycket mer trevligare ?

Ha en bra dag !

PUSS

Ny dag, nya möjligheter

Idag hade jag ett underbart mående när jag vaknade, 

Liksom studsade lite upp ur sängen och hade bara en tanke i huvudet.

Sover fortfarande skit, somnar sent och märker av min hypomani tydligt när jag ska sova.

men det där ger sej med tiden.

Jag var i alla fall på bra humör när jag vaknade.

Man kan inte få en bättre start på dagen än så.

Funderar på att testa gymet idag trots att medicinen gör mig trött,

men ändå viktigt att röra på sej.

Får väl se om jag orkar intervallträning, men känner jag mig rätt så ska det gå alldeles utmärkt.

Så lätt ger jag väl knappast upp, haha !

Idag ska jag även skriva viktiga listor , ja, på rutiner och så,

viktiga saker som jag så lätt glömmer.

Och då naturligtvis bara det viktigaste och inte miltals långa som innan som jag bara 

håller i en minut.

Det får vara lagom, mänskligt.

Jag vill bara få vardagen att fungera.

För det vill väl alla, diagnoser eller ej =)

Kaffet smakar underbart idag, skönt att bara sitta här och må bra utan den där

plågsamma stressen, ångesten och oron inuti.

Så otroligt gott.

Nu ska jag strax åka och lämna Emilia till dagmamman.

Hon kommer och kramar och pussar mig här i mellan åt.

Så ljuvligt go och söt.

Good night

Delade känslor efter denna dag, får äntligen fram den skärpta och kloka tjejen i mig mer och samtidigt behöva lära känna mig själv på nytt.

Det som märks mest är att min borderline-personlighet liksom fallit av mig.

Det dåliga självförtroendet jag kämpade med känns nu så oviktigt,

som att jag nu är starkare , lugnare och harmonisk.

Bekräftelsebehovet är inte alls på samma sätt.

jag vill inte ha den, i allready have it in me.

så roligt och så spännande.

Så mycket TID jag har nu till annat.

upptäcka mig själv och vad jag är bra på.

Lägga min energi på det goda i livet, se människor ur en annan synvinkel

utan att vara kritisk, dömande och hävdande.

Så mycket jag missat för att jag mått dåligt.

Så mycket jag missat eftersom jag haft fullt upp med att överleva.

Det känns så bra.

Jag är harmonisk.

Finns som sagt inget som slår det.

Mina underbara barn och min fina älskling

Nu ska ni få det allra bästa av mig.

Älskar er till månen och tillbaka !

God natt världen .

PUSS

dagen som varit !

Det har varit en speciell dag idag.

ALLT känns annorlunda, ingen ångest, ingen oro, ingen irritation.

Först på dagen gick jag och småplockade och städade UTAN att vara speedad till 3000.

Bara det fick mig att le eftersom jag brukar köra så det ryker, eller inte alls.

Sen kom jag på att jag är här och nu i det jag gör,

inte några som helst störningsmoment i hjärnan längre.

BARA det jag ska göra, och inget annat.

sen kunde jag åka till affären och i lugn och ro välja ut det ja skulle ha utan 

att få prestationsångest, jag märkte att jag går saktare, pratar saktare och avbryter inte folk.

Jag är så mycket i nuet och behöver inte planera imorrn, eller hela nästa år.

Här och nu.

så underbar känsla.

men det som va höjdpunkten är att jag idag lyssnat på mina barn på ALLT dom haft att säga,

inte tröttnat eller sagt "vi tar det sen" utan verkligen gett dom hela min närvaro.

Jag har inte stressat upp när dom fört väsen eller sjungit när jag kört bil.

jag är totalt oberörd.

Dessutom har jag inga problem att vänta på dom, det får ta tid och jag bara står där och njuter av nuet. Så otroligt skumt, men så himla efterlängtat.

Jag sluför allt med barnen som jag påbörjat.

jag tänker : nu ska dom duscha och så gjorde jag bara det.

innan medicinen va det mer : sen, nja imorrn, fan mår inte bra.

det där saknar jag inte =)

och jag ska vara ärlig...Mina barn har lyst som solar idag eftersom mitt mående påverkar dom så positivt och då började jag gråta.

För jag älskar mina barn så mycket och jag är så glad och kunna förändra mig för dom.

jag är ingen förlorare som tar medicin, jag är en BRA mamma.

=)

***

och lite bilder på våran tripp i eftermiddags till sunnanå.

ha en fin kväll

***

Laomtrigin dag 3

Eftersom ja somnade sent inatt så va jag som en utsketen korv när klockan ringde imorse OCH trots alarmklockan på golvet ringde (fan vad jag hatar det ljudet) och min mobiltelefon så SOMNADE jag om i det där ljudet ! Därför har jag nu insett att jag inte är mänsklig. haha!

sen kände jag ångesten, inte lika stark som annars , men den fanns där, har ju haft min älskling här i helgen o han är ju en egen medicin för mig så igår kände jag ingen ångest alls,så idag kanske jag va lite extra sårbar när jag vaknade själv. 

Min mellersta dotter är ju så duktig, går upp själv när hon hör klockan, tar frukost och sen cyklar hon till skolan, att jag är så trött och har dåligt mående ger mig ett dåligt samvete från helvetet,

jag drömmer fortfarande om att gå upp kl 06, ställa fram massa frukost till mina barn, mysa och finnas där, vara ansvarsfull, att det ska va så svårt, jävla ångest och äckelmående !!

Nu kör vi så det ryker med medicinen, jag ska bara fixa det där,

jag avskyr detta ! jag ska bara bli morgonpigga bettan som ger mina barn en bra start på dagen !

och naturligtvis hjälper det ju mer om jag somnar i tid på kvällarna, men då har ja ju fullt upp att vara hypomanisk ... BLÄÄ !

en ond jävla cirkel

Nu har jag i alla fall tagit medicinen och mår genast bättre.

kanske borde jag ta medcinen på kvällen istället ?

såg på en sida på fb för ADHD osv att en tjej gjorde så eftersom hennes mornar var så stökiga och stressande..hmm kanske vore en ide för mig.

ja nu äter jag än så länge bara 25 mg, och ja längtar redan tills dosen höjs till 50 mg nästnästa helg!

jag längtar så efter att få må riktigt bra.

Eller så kanske jag kan göra som en del säger :

TÄNK POSITIVT, SÅ BLIR DET BRA.

ja men visst, vi tänker positivt så löser sej allt för oss.

hur många gånger i mitt liv har jag inte varit positiv , försökt tänka att det finns dom som har det VÄRRE ? tyvär funkar inte diagnoser så där, och framför allt inte bipolär.

Den tar ALDRIG ett brake för att jag tänker positivt, då hade ja ju knappast behövt mediciner.

men visst, det hjälper ju stundvis, off course, jag håller med, men det kommer aldrig bli nån lösning.

är det bara jag som är trött på dessa människor som kommer med alla dessa kommentarer ?

jag VET dom vet inte vad dom ska säga och dom vill bara VÄL.

jag vet.

men jag måste ändå få känna mig trött på det.

*När man vill dö så är det jävligt svårt att vara positiv*

hur som helst. jag äter medicin nu, och en del anser väl att nu är alla problem lösta,

HON ÄTER MEDICIN ...TJOOHOOO

sorry om jag måste säga detta :

DET LÖSER MINA SVÅRIGHETER

men tyvär inte andras !!!!

ALLA får ta sitt eget ansvar över sitt mående !!!

och därmed punkt !

***

näpp ta vara på dagen, har min 5åring hemma idag.

hon vill mysa med chips ?

nää det är måndag och inte lördag.

det får bli nåt annat, en tur till skogen och andas.

jag tycker om att vara där.

***

hoppas alla får en fin dag 

LOVE

Min egna coctail

Att ha bipolär sjukdom typ 2 innebär att du pendlar så snabbt mellan mani och depression så du själv knappt vet att du ÄR bipolär. Jag har nog aldrig fattat det riktigt att den svåra ångesten, dom där SJUKA energiresorna långt in på nätterna var att jag var psykiskt sjuk.

Jag förstod det inte ens när jag klockan 14 ville ta mitt liv men sen bara 4 timmar senare helt plötsligt kände för att utbilda mig till läkare ,

eller nätterna när man legat och planerat 2 år framåt och sen plötsligt på morgonen inte fatta va man tänkte med ?

Eller massa statusar man kan skriva en kväll och sen på morgonen undra:

"men va fan tänkte jag där?"

Det är så svårt att hålla ordning på sej själv i denna sjukdom, det finns inget stopp, ingen broms, det finns inga hinder i världen som stoppar en när man som manodepressiv riktat in sej på ett mål.

Har jag planerat att ha en skänk, så vill jag plötsligt ha flera skänkar.

Ska jag shoppa kläder så kan jag inte shoppa ETT plagg, nej jag måste handla halva affären.

IFALL ATT.

Jag kan gå in så för något när jag blir hypomanisk, jag pratar mer, blir mer lättirriterad, städar i TIMMAR , tränar hårt som fan på gymmet, men ändå...somnar jag inte föränn 1 timme innan klockan ringer på morgonen.

kroppen är som en duracellkanin med pågående vulkanutbrott.

Sen bara på en halvtimme kommer depressionen som en käftsmäll,

man ligger i sängen , gråter, äter, sover, drar fötterna efter sej som en zombie, man tänker på sin begravning, på att få dö, längtan efter att  få lämna livet.

Sen efter kanske 1 eller 2 dagar är du hypomanisk igen och fattar inte ett skit varför du ville dö, 

DU ROCKAR JU SÅ JÄVLA FETT.

upp och ner. upp och ner.

Ständig plågsam resa och med dej drar du dina barn, din partner, dina vänner (ja om dom ens orkar vara kvar)

***

Borderline, instabil personlighetsstörning, den uttrycker sig i vissa lägen lite likt bipolär med snabba humörförändringar, men som egen diagnos står den för självskadebeteende, dålig självkänsla, separationsångest, mm

Många med borderline skär sej för att döva sin ångest, det har jag aldrig gjort, men mitt självskadebeteende har bestått av massa olika sexpartners, hetsätning, och förr alkohol, droger och tabletter. Vi som har borderline HATAR separationer, och då menar jag att ni ska ta mig på orden, INGEN lämnar mig, bara tanken får mig att DÖ inombords, 

får vi för oss att någon tänker gå eller separera (vilket många gånger är inbillning) kan vi göra allt för att förhindra det, till och med hota med självmord.

Svartsjuka och kontrollbehov kan också ingå i diagnosen.

Jag vet inte hur många killar som jag drivit till fullständigt vansinne för att jag trott dom varit otrogna eller varit på väg att lämna mig.

No hard feelings 

det är ju inget personligt 

HAHA !

***

ADHD hjärnskada , funktionshinder.

Med hyperaktivitet, impulsiv,aggressivitet,koncentrationsvårigheter

And i have it all.

uttrycker sig ypperligt med att jag glömmer ALLT

möten, tider, nycklar, pengar, bankomatkort, tvätt, disk,

duschning av barn, köpa viktiga saker, glömma svara på viktiga sms, 

läxor, utflykter, vad det är för dag, datum, ibland till och med månad.

Fylla i papper, glöm det.

vad är Akassa ?

nåt man äter ?

Vad heter våran statsminister ?

hm kan hans namn börja på O ? 

hänger lappar i hela lägenheten för att påminna mig om viktiga saker.

LAPPAR ??? vilka lappar.

36 år med ADHD

men känner mig som 90 med demens !

***

prutt

Lamotrigin dag 2

Idag är det första morgonen i mitt liv som jag vaknat utan ångest , oro och krypande ilska som varenda morgon innan tagit all min energi, som varenda morgon innan fått mig att gå ur sängen med en tung ryggsäck full med skit som sen resten av dagen påmint mig om att mitt liv inte är värt att leva. Idag kunde jag vakna med ett leende, en lättnad.

Det är NU först som jag verkligen inser hur stark jag tvingats vara i alla dessa år med så svår ångest, med så smärtsam oro och plågsamma humörsvängningar,

det är nu jag inser hur fruktansvärt dåligt jag har mått.

Det går inte att beskriva i ord hur skönt det känns att äntligen slippa detta,

att äntligen få grepp om två diagnoser som helt och hållet styrt hela mitt liv, som tagit över och inte tillåtit mig att få vara den personen jag verkligen är.

Den jag är innerst inne som bara längtat efter att få finnas.

I alla år och speciellt under dom senaste två åren som utredningen pågått har jag vägrat äta medicin, jag ansåg att det var svaghet och bara ren idioti, jag ville så gärna klara det ändå, jag ville ta makten över diagnoserna och jag ville så gärna tro att jag kunde hitta en väg ut på egen hand, 

men ingen kan bemästra en psykisk sjukdom eller instabil känslomässig störning på egen hand.

Det är bara att stjäla ytterligare tid av sitt liv där man hade haft chansen att må bra.

Det finns tre anledningar till att jag slutligen valde att äta medicin och dom tre anledningarna är mina barn.

Dom har tvingats följa med mig upp i mina maniska perioder och ner i mina djupa depressioner,

i mina ups and downs,

i min eviga berg och dalbana,

vare sej dom velat eller inte.

Och för mig var det mitt ansvar som mamma att få låta dom få slippa det,

för dom har aldrig bett om det här och inga barn ska tvingas leva i det här så länge det finns hjälp att tillgå. Att ge dom en välmående mamma är det finaste jag kan ge dom, att plocka av deras ständiga oro för mig, att låta dom slippa mina skadliga humörsvängningar,

Att slippa se mig så trasig eller fylld av ångest.

Det är inte svaghet. Det är bara ett bevis på hur viktiga dom är.

Dom är värda att få leva ett lugnare liv, utan en mamma som har mått så här.

Jag är så glad att kunna plocka av all den stress och oro som detta gett dom genom åren,

plocka av all det dåliga samvete det gett dom, att visa dom att detta är inte deras fel.

Det är först nu jag insett hur starka dom tvingats vara.

På grund av mina diagnoser.

så första morgonen utan ångest i resten av mitt liv.

känns obeskrivligt.

Inte några pengar i världen kan ersätta den känslan ,

känslan av att kunna ge mina barn det livet dom förtjänar istället för att orka ta mig genom dagen med evig osynlig smärta.

Känslan av att jag äntligen får vara fri från det mentala fängelse som jag blev oskyldig dömd till.

Äntligen.

***

Lamotrigin dag 1

Idag började jag då med min livslånga medicinering. Har varit så nervös hela veckan och i morse innan jag skulle ta den va det knappast bättre, skönt att min älskling var här för det underlättade en hel del, hade jag varit helt ensam hade jag nog aldrig vågat ta den :P

Efter jag tagit den så tog det bara 30 minuter så var ångesten och oron borta, och det är första gången i mit liv som jag känner att jag är så lugn inombords och inte känner någon stress eller några humörsvängningar. Ja det är så himla skönt.

Det är så underbart. går knappast att beskriva.

som att komma ut i friheten efter man suttit inne hela livet.

fri. inombords.

Så himla underbart.

Har bara haft några biverkningar.. huvudvärk och trött, lite yrsel och dimsyn.

men det mesta har jag botat med ipren ,någon powernap och bara slappat.

Jag mår i alla fall bra inombords.

Det är huvudsaken.

är alldeles för slö för att skriva mer nu ..

Får gå ut på altanen och dricka kaffe.

bara mysa av att få vara JAG

Slippa bli rånad på energi av humörsvängningar och depressioner.

Nu kan jag njuta av livet.

För det är väl nu det verkligen kan börja.

puss

veckan som varit... NEJ !

Veckan som varit är ett perfekt exempel på hur det absolut INTE får vara och se ut för min del.

Oregelbunden sömn, slarvat med maten (ätit nästan inget alls) 

ingen rutin, ingen struktur.

massa obehagliga besked och nattliga besök.

Stressfaktorer utifrån. "du måste, du borde, du ska"

Nu är jag därför extra nervös, orolig, irriterad, slö, deprimerad, ledsen och 

bara så trött på mitt liv.

För mig är det livsviktigt med regelbunden sömn, minst 8 timmar per natt, vilket sällan sker med bipolär sjukdom, 

regelbundna måltider ,5 utspridda mål om dagen ,

och även strikt kost för ADHD.

inget socker bland annat, å då menar jag även dolt socker som pasta, ris, 

osv osv...

Aktivitet är också superviktigt när man har bipolär, ja som träning eller göra massa kul med barnen.

komma ut, göra saker, andas frisk luft.

Allt det där har inte existerat denna veckan, depressionen har fullständigt slått klorna i mig denna vecka och jag har inte en chans i helvete att fixa det bara så där...

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT INTE KUNNA SÄTTA STOPP.

så idag började en ny slags fas i mitt liv, hämtade ut medicinen och nu ligger påsen i skåpet och påminner mig om den stora dagen D imorgon, den som jag hoppas ska medföra en stor positiv förändring för mig. 

Jag vill bara gråta för jag vill så GÄRNA må bra..

JAG HATAR ATT VARA BIPOLÄR.

hatar !!

Så trött på allt mörker.

så satans i helvete trött på det.

Sen är jag ju så smart och googlar och läser om alla biverkningar.

jag blir ju så nojjig så det finns inte, så rädd och liten.

Ångesten bara hugger i mig och jag är redo för att DÖ.

haha okej inte bokstavligt talat, men äter jag INTE mediciner och mår bra kanske jag kommer göra det. På helt jävla allvar.

Jag känner mig dömd för livet. denna rädsla för att HA sjukdom, rädsla för att TA mediciner,

vad jag än gör så måste jag ständigt va rädd.

ibland undrar jag...

Va fan har jag gjort för och förtjäna den här skiten ?

TRÖTT.

Till min älskling.

Jag vet att jag är komplicerad och inte alltid lätt att förstå.

Jag har alltid vetat att det kräver sin styrka och till och med mod att orka finnas i mitt liv och klara att älska mig hela vägen. 

Jag vet att det kommer finnas dagar där jag inte är värd dej ,

dagar när jag inte ens orkar eller inte ens vill leva.

Men dom dagarna kommer aldrig bero på dej.

Det är det viktigaste för mig att du vet.

Aldrig kommer mitt mående eller mina ändlösa berg och dalbanor bero på dej.

Du ska aldrig behöva känna att något är ditt fel eller behöva "tassa på tå",

du ska fortsätta ha dina åsikter, fortsätta vara den starka och framåt personen som du är.

Du ska aldrig behöva ändra dej för att jag ska må bättre,

du ska aldrig behöva vara tyst 

du ska aldrig behöva vara osynlig eller behöva anpassa dej

jag vill att du alltid ska vara den du är , för det va den jag blev så galet kär i och den jag nu älskar över allt annat.

För det här är min  kamp och ingen människa ska behöva slita sig itu för att jag ska må bättre,

JAG måste själv ta ansvar för mitt mående, det ska ligga i MITT intresse om jag vill ha dej kvar,

Det ska aldrig vara ditt problem eller din börda.

Sen kommer ändå mitt mående att göra dej illa, även om du är en stark person är det inte meningen att du ska behöva ta det för det, jag vill må bättre för dej och för barnen.

Jag vill att du ska känna dej lycklig, älskad och respekterad av mig.

bara för att du valt att finnas i mitt liv är det aldrig okej att du ska behöva leva i min kamp.

Ditt liv, dina problem och din vilja MÅSTE få ha lika mycket plats som mitt.

jag och mina problem är inte viktigast.

du är minst lika viktig.

Vi har båda ett bagage som påminner och som ibland gör livet svårare,

och du måste också få ha dina dagar då du inte mår bra , du måste också få ta plats med dina svårigheter och få bli sur, arg och tvär, du måste också få känna att livet suger och att allt känns meningslöst. jag har aldrig mer rätt än du att må dåligt.

Bara för att min ryggsäck ibland väger tyngst betyder det aldrig att mitt mående ska gå först eller att mitt liv är viktigast.

Aldrig någonsin.

jag vill aldrig se dej behöva ångra att jag blev din.

jag vill att du ska känna dej älskad av mig varje dag även om jag inte är helt hundra.

jag vill att du ska vara lycklig med mig .

men framför allt vill jag att du ska känna dej älskad av mig för den du är,

Nu och föralltid.

***

Min sanning, take it or leave it !

Inte ofta , men ett par gånger har jag fått höra att jag kanske borde tänka på vad jag lämnar ut om mig själv på min blogg så inte folk vänder det i mot mig sen.

Ja, må hända, men då får jag i alla fall SANNINGEN vänt i mot mig istället för alla dom elaka rykten och allt skitprat som man fått höra genom åren, lögnerna som folk gottat sig i och spridit runt utan att bry sej ett jävla skit om hur jag skadats av det.

Saken är att jag vet att sanningen om mitt liv kan vara obekvämt för andra,

men obekväm eller inte, det här är jag och för mig är det lika med självklart att stå för den jag är.

Hur konsekvenserna än må bli av det.

Jag har slutat bry mig om vad alla tycker, jag tänker aldrig dölja sanningen för då är det samma sak som att se ner på mig själv.

Och det kommer jag aldrig mer att göra.

Det krävs ett visst mod att lämna ut sej själv om diagnoser och den kamp som jag och mina barn får genomlida , men jag vet också att det finns så många som har det exakt likadant.

Det gäller att läsa min blogg med öppet sinne, vilket jag vet att alla inte gör, 

men som sagt, thats not my problem.

Inte idag, igår, aldrig någonsin.

Jag vet också att utifrån upplevs jag annorlunda och "konstig", en person med diagnoser är inte en lätt match , det vet jag. Och om ni tycker jag är svår eller för mycket så ska ni ju bara veta vad jag tycker själv. Det är en kamp som jag många gånger inte ens önskar min värsta fiende.

Det är inget jag valt eller är stolt över.

JAG HAR BARA VALT ATT ACCEPTERA MIG SOM JAG ÄR OCH GÖRA NÅGOT ÅT DET.

vilket alla gånger är lättare sagt än gjort.

jag vet också att det kan vara tjatigt att läsa om mina diagnoser, men det är ju jävla frivilligt att läsa min blogg, det är inte JAG som väljer det åt andra.

Antingen läser man eller inte.

hur svårt kan det vara ?

Hur det än är kommer jag fortsätta skriva även om inte en jävel bryr sej.

för det här är min terapi, när jag får skriva av mig mår jag bättre.

***

jag har ju naturligtvis fått mer positiv respons än negativ, människor som är glada att dom inte är ensamma och att någon sätter ord på hur det är att leva i det.

jag kan bara beskriva hur jag känner, men kan aldrig få folk att förstå, 

men det är inte heller min mening med bloggen.

jag vill bara känna att det är lika naturligt att skriva om det här som med allt annat man läser om.

Jag kommer aldrig be om ursäkt för vem jag är.

simpelt.

***

Kan du inte bättre ?!!

Det är det här jag menar med stressfaktorer.

Det som andra utsätter oss för,

som vi inte ens har bett om.

Bara för att vi hade en relation för ett år sen betyder det INTE att jag

måste skylla mig själv.

Det betyder inte heller att han har någon mer rätt än andra att stå på mina fönster halv två på natten.

Det ger han aldrig mer rätt att vara hotfull, krävande och påstridig.

Att behöva ringa polisen för att få vara ifred är både pinsamt och tragiskt, 

Hans rätt att finnas vid mitt hem mitt i natten och störa mig och mina barn har ALDRIG 

funnits, inte då, aldrig någonsin.

Det måste finnas en gräns i oss alla att ens komma på tanken att göra så där, men vissa har aldrig fått lära sej vad vett betyder. Det förstod vi ju alla redan när han rånade en försvarslös människa i sitt hem. 

Att gå på svaga och utsatta människor verkar vara hans grej, men en vacker dag går han på fel person och det måste jag nog säga att den dagen lär komma ganska snart.

Jag fattar inte ens hur jag kan bli förvånad fortfarande på folks beteende efter alla år av idioti som man upplevt, men tydligen så är inte den siste idioten född än.

Jag blir bara så trött på att ens behöva tala om att jag INTE vill att han står utanför mitt fönster mitt i natten, det SKA man fatta själv.

Det finns 24 timmar på ett dygn , varför ska man välja just natten när man är som mest sårbar och oskyddad. MEN det är väl det som är poängen för dessa tragiska människor, att få andra förminskade så dom kan få känna sej stora och häftiga !

wow! jävla eloge ! 

***

men detta har inte förstört min dag, det är det inte mycket som gör.

ska ta vara på dagen och få massa gjort.

Min 5åring är frisk idag och mår bra och det jobbiga beskedet vi fick igår har blivit positivt och det känns mycket lättande.

TACK för att jag slapp det, tack !

***

ha en fin torsdag !

***

JAG SÄGER SOM GRYNET :

TA ALDRIG SKIT !!!!!!!!!!