Tre diagnoser har jag fått på papper. ADHD, borderline (instabil känslomässig personlighetsstörning) och Bipolär sjukdom typ 2.
Men nu i september ska jag utredas även för posttraumatisk stressyndrom,
ytterligare en diagnos som min läkare sett tecken på och som jag själv har fattat att jag har.
Men inget förändrar något.
Några mediciner äter jag inte, förutom vid behov till natten.
Jag tränar på gym, äter regelbundet , nyttigt och mindre.
Jag hittar på massa saker med min familj, och om inte annat FÖRKLARAR jag för andra när det uppstår saker som jag inte riktigt för tillfället kan hantera.
Mitt största bekymmer har nog varit min borderline nu när jag har förhållande.
Att inte låta det dåliga självförtroendet ta över, att inte låta ångesten för inbillade separationer ta över. Varje dag tränar jag på att TÄNKA annorlunda och det har skett så mycket framsteg.
jag känner mig så stolt över mig själv.
Jag har insett att inget är omöjligt.
Jag har dessutom insett MITT ANSVAR i det här.
och jag tar det och gör något åt det.
Jag har sökt kognitiv beteende terapi.
Det är jättebra för just mina diagnoser, att bygga upp sej själv, bearbeta det som varit och lägga det bakom sej.
För jag vill bara se framåt nu. Med mina 3 underbara ungar och med min fantastiska pojkvän.
Jag har tur som har en sån bra och kärleksfull familj.
Har man inte det ? då har man inte mycket.
och man får inte alls samma chans.
Om 4 dagar åker jag och min familj till skärhamn i 8 dagar. Det står massa på schemat som vi ska göra. Det kommer bli jobbigt i mellan åt det vet jag, med min stress och min dåliga koncentration, men med massa energipauser så har livet blivit mycket lättare.
och det är bara att fortsätta göra det så man orkar lite till.
Livet. Jag tycker så mycket om det nu.
Har aldrig trivts så bra som nu.
Lycklig ?
ja det är det jag är !
Det var det jag blev när jag tillät mig själv att bli det.
PUSS O KRAM