changes

Det är som att tiden står stilla,  har inte kunnat andas så här bra på flera år, förmodligen aldrig så bra tidigare. Att mötas av utsikten från min övervåning varje morgon får mig att påminnas om vilken tur jag har. Turen att kunna andas utan att vilja dö. Jag kan bli ledsen för åren som slängdes bort, men jag är en stor flicka nu, jag vet mycket väl vid detta laget att vara bitter hjälper ingen,  allra minst mig. Nu ligger livet framför mig och jag är som en ny människa,  ja visst det låter så enkelt och lätt, men det har inte varit en spikrak väg hit, jag har kämpat hårt. Just därför känns andetagen så mjuka och levande,  för att jag är värd det som sker. Jag kan äntligen andas utan att vilja dö, det är större än all rikedom, att vara fri från smärtan som följt mig hela livet. Jag är stark och modig. Jag tog över ansvaret över mitt liv, lever det som jag vill. Det var inte en dag försent. Nu njuter jag av varje steg och av varje minut. det hade jag aldrig kunnat tro. Sov gott