Äntligen kan jag andas !

Om jag ser tillbaka på allt jag upplevt i mitt liv, varenda del, dag och år, så kan jag med handen på hjärtat säga att den bästa tiden är precis just nu. Sen jag skrev här på bloggen sist ( 7 feb) har mitt liv tagit en fantastisk vändning, jag är glad för min enorma vilja att ta mig framåt här i livet men också för den mäktiga längtan att få bromsa och få stanna upp, jag som för 1 år sen vägrade ta mediciner, kan idag säga att jag aldrig vill vara utan, vilket chans jag fått, vilken livskvalite det gett mig, vilket otroligt liv som väntade med att ta alla dessa beslut. jag minns tillbaka till den 5 november när jag började med concertan, 9,7 kg i rasvikt på endast 2 månader och alla biverkningar som fick mig att bekänna färg, idag, 5 månader senare är medicinen en naturlig del av mitt liv, en nödvändighet för att kunna fokusera och komma till ro, att låta kroppen få lugn efter 37 år av extrem hyperaktivitet. sen den bipolära delen, mina psykotiska maniska resor, som både min läkare och jag nu förstått att den diagnosen egentligen varit mitt största handikapp genom livet, den som ställt till med så mycket onödiga misslyckanden och meningslös sorg och ångest, för en månad sen prövade vi topimaxen igen, men fick över 30 biverkningar, vilket ledde till att jag slutade, sen för snart 3 veckor sen satte min läkare in seroquel depot, och där satte sig även medicin nummer 2 som den skulle, ok att jag mådde bra på concertan, men att få schack å min bipolaritet var svaret på precis allt, vilken otrolig skillnad. som dag och natt, bara så där. Nu har vikten ökat, gått upp 3 kg och nästa vecka ska dom även sätta in fluoxetin (anti depprissiv) som jag får för min hetsätningsstörning, den rasar man tydligen i vikt av också, så bra att jag äter upp mig inför ytterligare ett ras ;) mediciner har sina resor innan dom anpassat sej i kroppen, det är bara att ta det för resultatet blir ju så helt enormt fantastiskt =) Tålamod har jag fått ha med 7 olika mediciner på bara 8 månader , med alla biverkningar och besvikelser, men skam den som ger sej=) nu sitter 2 av dom i alla fall , vi får hoppas även att den 3de ska göra sitt. Tålamod är bra säger min läkare , haha jaa han har nog rätt. Hur som helst så är livet helt underbart nu, jag har växt så otroligt som människa när mina manier och deprissioner har försvunnit och jag får känna det där lugnet inombords, slippa det där rusande huvudet, det där speedade pratet, alla tusentals projekt som aldrig blir av, alla nätter med djup ångest och grymma självmordstankar, inget av det där finns kvar, det är som bortblåst. Jag kan knappt minnas hur det var, för jag var så uppe i det där maniska, så fort jag utsattes för stress eller något jobbigt, började manierna omedelbart, nu kan jag pressa mig själv hårdare UTAN ATT BLI SJUK. Det är en frid inombords som inte går att förklara för den som själv inte har bipolär sjukdom. nåväl jag har 2 diagnoser till, ADHDn är också under kontroll, men snart ska det bli höjning igen av concertan, min borderline därimot har legat väldigt lågt, förmodligen har mitt nya starka jag gjort att jag lättare kan hantera det som den diagnosen innebär. för några månader sen så sökte jag till DBT och KBT behandling , och nu äntligen så var det min tur att få det, så den 18 mars ska jag träffa världens bästa psykolog stina och vi ska då ses 1 gång i veckan i typ ett år och jag ska jobba jättemycket med mina diagnoser, framför allt min personlighetsstörning ! jag ser ifram i mot det =) i övrigt ? mitt liv? AWESOME. kan jag säga. det räcker med det ordet =)
puss på er